När man hör ordet fatigue (trötthet) så tänker man förmodligen på trötthet i hjärnan, dvs en subjektiv känsla.
Inom träningsvetenskap kan fysisk trötthet definieras objektivt som förlust av muskelstyrka och effekt eller prestation i allmänhet. Det är den fatigue vi kommer syfta på i den här texten. Fatigue uppstår på grund av mekanismer i det (a) centrala nervsystemet som minskar vår förmåga att skicka ut signaler till musklerna att producera kraft (central fatigue) och (b) inuti musklerna (perifer fatigue). Perifer fatigue kan vidare kategoriseras till två separata mekanismer: (1) fatigue som uppstår under träning och omedelbart efter ett träningspass, aka ”akut fatigue” (kallas också perifer fatigue förvirrande nog) och (2) fatigue som kvarstår i timmar samt dagar efter ett träningspas, aka ”muskelskada”.
Syftet med denna studie var att jämföra fatigue av två olika styrketräningsupplägg: ett med hög intensitet (vikt) men låg volym (8 x 3 på 90% 1RM) och ett med hög volym men lägre intensitet (8 x 10 på 70% 1RM). Vältränade män rekryterades till studien där de gjorde bägge pass i knäböj vid olika tillfällen. De testades på maxstyrkan, countermovement jump (CMJ) från 30 minuter till 72 timmar efter varje träningstillfälle.
Resultaten visade att träningsprotokollet med hög volym orsakade mest fatigue som låg kvar i 72 timmar efter träning. Orsaken var högre metabol stress och större muskelskada. Gruppen som tränade på hög intensitet återhämtades efter 24 timmar. Ska du träna några dagar innan tävling så rekommenderas hög intensitet med låg volym. På så sätt får du bra muskelstimulans och ändå vara fullt återhämtad strax innan tävlingen.
