Denna tvärsnittsstudie undersökte förhållandena mellan olika styrketester och sprintprestation för 16 friidrottare. Deltagarna var top-level sprinters där vissa var på olympisk nivå. Deltagarna utförde testerna på två olika dagar i följande ordning: dag 1 vertikalhopp innefattande knäböj och countermovement jump och 60m sprint. Dag 2: 150m sprint, hoppböj, knäböj och höftlyft som bedömer framåtdrivande krafter.
Belastningen på övningarna började på 40% av relativ kroppsvikt och ökade gradvis med 10% så länge mean propulsive power outputs (genomsnittlig effekt för den drivande fasen) forfarande ökade. Tre repetitioner utfördes på respektive belastning med maximal hastighet i den koncentriska fasen.
Resultaten hittade starka korrelationer mellan alla övningar och sprintprestation. Tittade man djupare visade resultaten att det fanns en mycket stark korrelation mellan höftlyft och acceleration från 0-10m. För knäböj (detta fall en halv knäböj) såg man starkast korrelation från slutet på acceleration fram till topphastighet. För belastande hoppböj och vertikalhopp utan belastning sågs det ett starkt samband med krafterna i topphastighet.
