ENERGIFÖRBRUKNING UNDER SIMULERAD HOCKEYMATCH
Det finns gott om studier som undersöker energiförbrukning på konstant arbete som cykel och löpning. Det finns tydliga kopplingar till intensitet och vilken typ av substrat som står för majoriteten av energiförbrukning, Bränslekällor vid 60% VO2max, Träningsintensitet avgör hur snabbt vi förbränner glykogen.
Det är däremot avsevärt färre studier som undersökt energiförbrukningen mellan intermittent arbete inom lagsporter som fotboll och ishockey. Tittar man specifikt på ishockey så finns mig veterligen endast några studier sen 30–40 år tillbaka och sedan dess har hockeyn förändrats.
Denna studie jag ska ta upp idag publicerades 2020 och undersökte muskelmetabolism och trötthet hos elitaktiva hockeyspelare under en simulerad match. I tillägg så analyserade de enskilda muskelfibrers förbrukning av muskelglykogen.
Forskningspersoner
30 manliga elitaktiva hockeyspelare som tillhörde Danmarks landslag för U20-spelare (ålder, 19 ± 1 år; längd, 184,3 ± 6,2 cm; vikt, 83,4 ± 8,8 kg; muskelmassa, 42,9 ± 5,2 kg; fettprocent, 10,3% ± 0,7%; hopphöjd CMJ, 42,0 ± 5,2 cm; Yo-Yo Intermittent Recovery Test Level 1 Ice Hockey submaximal hjärtfrekvens, 78,5 ± 6,5% HRmax (maximal hjärtfrekvens).
Studiedesign
Den simulerade matchen bestod av tre perioder där de spelade en minut efterföljt av två minuters vila. Den totala speltiden för respektive spelare landade på 24 minuter. Forskarna motiverade detta med att det ligger i linje med tid och vila för ett byte inom ishockey. Detta kan såklart diskuteras då en minut är rätt långa byten inom dagens hockey.
Vad mätte man?
Före och efter den simulerade matchen genomförde man ett test för repeated-sprint ability som mäter förmågan till upprepade sprinter. Testet av 3x 33,15m all out åkning separerat med 25s vila.
Man tog även muskelbiopsier på lårmuskeln före och efter match, samt direkt efter ett byte i första och sista perioden för vissa personer. Muskelbiopsi är när man med hjälp av ett speciellt verktyg tar ut en bit muskel.
I tillägg mätte man puls och positionsdata från ett lokalt LPS-system (GPS för inomhusbruk) som mäter accelerationer, distans, tid i olika hastighetszoner osv.
Resultat
Testet för upprepade sprinter försämrades genom att det tog längre tid för forskningspersonerna att genomföra testet efter matchen. Man djupdykte inte mer i detta test utan konstaterade att matchen inducerade trötthet och en möjlig orsak kan vara tömda glykogendepåer.
Fyllda glykogendepåer för snabba och långsamma muskelfibrer var 58% och 51% före matchen. Vid biopsierna efter matchen var endast 6% av de snabba och 5% av de långsamma muskelfibrerna fortfarande fulla eller halvfulla av glykogen. 60% av samtliga snabba och 68% av samtliga långsamma muskelfibrer var helt tömda på glykogen. Fettförbränningen ökade desto längre matchen pågick vilket borde komma av den minskade mängden tillgänglig glykogen.
Även om den totala mängden muskelglykogen sett på helmuskelnivå inte sjönk under kritiska nivåer kan den tomma mängden glykogen i enskilda fibrer påverka insatsen på isen under ett byte. Exempelvis kan man anta att möjligheten att genomföra högintensiva sprinter eller åkningar kan reduceras både i antal och intensitet.
Man såg även en korrelation mellan mängden laktat och antal sprinter vilket säger det uppenbara att högintensivt arbete producerar laktat.
Genomsnittspuls för hela matchen var 82–87 % av maximal hjärtfrekvens (HRmax) och tiden över 85% av HRmax var 23 min. Detta motsvarades av nästan hela speltiden och visade att det aeroba systemet ansträngs kraftigt under en match. Spelarna åkte cirka 6000m under matchen. Cirka hälften av denna distans var i hög hastighet, över 17 km/h. Efter deras byten syntes höga nivåer av laktat och låga nivåer av fosfatkreatin (kroppens snabbaste energisystem) vilket kan kopplas till att intensiteten på isen var så pass hög att anaeroba energisystem användes för att producera kraft.
Slutsats
Forskarnas slutsats:
In conclusion, oxidative and glycolytic energy systems are highly activated during ice hockey match-play as suggested by the substantial heart rate and muscle metabolite responses, resulting in fatigue development in the later stages of a game. This is likely associated with a markedly high utilization of muscle glycogen, resulting in depletion of ~65% of individual slow- and fast-twitch fibers.
För att sammanfatta så kan glykogendepåerna påverka prestationen på isen även om den aktiva tiden är så låg som 24 minuter fördelat på tre perioder. Det kan därför vara viktigt att fylla på sina glykogendepåer så att de är fulla till en match och möjligen även fylla på under en match för att minska risken att gå tom.
Vi säljer även träningsprogram för ishockeyspelare, Hockeyfys Träningsprogram 15 veckor och Hockeyfys Träningsprogram 3 veckor
