Syftet med studien var att undersöka två träningsprogram bestående av endast chins. Ena gruppen gjorde chins och avbröt setet när de tappade 25% av hastigheten i repetitionerna och en grupp tills de tappade 50% av hastigheten i repetitionerna. Som referens till 25% eller 50% minskad hastighet använde man sig av den första repetitionen.
34 tränade män med vana att göra chins rekryterades till studien där de tränade två gånger i veckan i åtta veckor = totalt 16 träningspass. Nedan visas hur träningsupplägget såg ut:
Resultaten tyder att VL50 utförde mer repetitioner under interventionen än VL25 vilket inte är så konstigt, cirka 193 repetitioner mer.
Däremot var det fördelaktigt för VL25 att stanna tidigare än VL50 då de ökade mer i maxrepetitioner och i maxstyrka (1RM).
VL25 utförde cirka 7reps/set och lämnade potentiellt 8 reps i tanken när de avbröt seten. VL50 gjorde 11reps/set och lämnade potentiellt 2,5 reps i tanken innan seten avbröts.
Även om bägge grupper utförde liknande antal repetitioner på mycket hög hastighet (>0,9 m/s) och måttliga hastigheter (0,6 – 0,7 m/s), utförde och avslutade VL25 träningen på betydligt högre hastigheter medan VL50 utförde många reps på lägre hastigheter (0,6 – 0,3 m/s). I praktiken betyder detta att man kan ställa in en viss procentsats för hastighetsförlust under ett träningsprogram och undvika onödigt långsamma repetitioner som kanske inte bidrar till någon effekt. Därmed stimulerar man en större andel av de snabba muskelfibrerna (typ IIX) och kringgår stimulering av långsammare muskelfibrer ju närmare fail man tränar.
